Det här är min debutblogg på egen hand.
Den har legat färdig en vecka. Och är naturligtvis hopplös gammal. Men vi tar den ändå...
Rom, söndag 14 april
Spanjoren Fernando
Alonzo körde sin italienska Ferrari till seger i Formel 1-loppet i Shanghai för
några timmar sedan.
Några dagar
tidigare hade Ferraris chef, Luca Cordero di Montezemolo förklarat att
företagets senaste skapelse, LaFerrari, övertecknats med 300 vagnar. Den nya
hybridkärran med den traditionella 12-cylindriga V-motorn plus två elektriska
kraftpaket, gör 0 till 200 km/tim på 7 sekunder. Enligt planerna skall den
byggas i 499 exemplar till ett pris av 1,2 miljoner euro, per styck. 40
italienare försökte vara med i beställningscirkusen – men landet tilldelas bara
25.
Samtidigt avslöjades att Ferrari 2012 slagit alla rekord. Omsättningen upp 8 proc till 2,4
miljarder euro, 7.318 bilar leverade (+4,5 proc)
Det kan man kalla
att spela i spetsteknikens div 1.
Ungefär samtidigt
kommer ett info från italienska forskningsrådet, Cnr, som meddelar att en ny
applikation tillåter besökarna i Vatikanmuseerna se den berömda etruskergraven
Regolini-Grassi i 3D. Och att man som första internationella institution
lyckats framställa en ny dator som utnyttjar kvantfysik. Det är ungefär så
mycket som jag själv förstår av det här men inledningsorden i mejlet kanske ger
den intresserade en uppfattning om nyhetens art:
” È in un chip di vetro di pochi centimetri il
più piccolo laboratorio in grado di simulare fenomeni fisici quantistici di
particolare complessità: a realizzarlo, una collaborazione tutta italiana tra
ricercatori del dipartimento di Fisica dell’Università Sapienza di Roma,
dell’Istituto di fotonica e nanotecnologie del Consiglio nazionale delle
ricerche (Ifn-Cnr)
e del Politecnico di Milano. Il dispositivo utilizza i fotoni, cioè la luce,
per trasmettere i dati e rappresenta un primo passo verso il processore del
futuro, che avrà capacità e velocità di calcolo inaccessibili ai computer
classici. Gli studi sono stati
pubblicati sulle riviste ʻNature Communicationsʼ e ʻNature
Photonicsʼ.
Eller om jag skall försöka mig på en översättning:
- En liten chip i glas på någon
centimeter utgör det minsta laboratoriet i stånd att simulera kvantfysikens
fenomen i en särskilt hög grad av komplexitet: Den har realiserats i samarbete
mellan forskare vid fysikfakulteten vid Università Sapienza i Rom, Institutet
för fotonica och nanoteknologier vid Ifn-Cnr och Politecnico i Milano.
Apparaten använder fotoner, dvs ljus, för att sända data och utgör det första
steget mot en framtidens processor, som skall ha kapacitet och kalkylhastighet
som är omöjliga för dagens klassiska datorer. Studierna har publicerats i
tidskrifterna ”Nature Communications” och ”Nature Photonics”.
I den här vevan anlöper ett mejl från den trogne läsaren
och fysikprofessorn Svante Svensson som bl a skriver:
-
Jag råkar just nu sitta i ett möte i Italien som
expert. På FERMI/ELETTRA
laboratoriet i Trieste. Just här på ELETTRA syns väldigt tydligt en annan sak
som är märklig med Italien. Man har usla förhållanden för de vanliga
universiteten, men så har man otrolig spetskompetens, t.ex. här där den första
kaskaderade och seedade frielektronlasern finns. Det är resultaten från den
verksamhet jag sitter och diskuterar och bedömer med ett antal andra herrar
från hela världen.
-
Otroligt
avancerat och samtidigt uselt på andra ställen.
Nog är det så.
Ja, nog är det så.
Dessa kontraster och motsägelser har varit mitt levebröd under mina 50 år som
journalist i Italien.
Problemet har
förstås alltid varit att inte bara hänge sig åt de sedvanliga italienska
nyheterna – de som normalt framstod som självskrivna på redaktionerna i
Stockholm: maffian, morden, korruptionen, skandalerna – och, ja förstås –
Silvio Berlusconi.
Men för den som bor
här och upplever vardagen med allt vad det innebär känns det nödvändigt och
självklart att få med också det andra.
Under en period
fick jag tillfällen till detta tack vare entusiastiska chefer på SR:s
Vetenskapsradion och Kulturradion, kanske någon gång i något Eko eller
morgonsoffesammanhang. Det var då, det... Men för evigt skall dessa intresserade kollegor återfinnas i min tacksamhetsavdelning.
Men det skall alla
veta att det krävs övertalnings- och försäljningsförmåga att få redaktionerna
med på ett sådant här resonemang. Det som tvingar fram de här utflykterna i den
motsägelsefulla verkligheten är – om inte annat – mina italienska vänner och
släktingars sorgsamma ansiktsuttryck när de ser världspressen vältra sig i de
senaste läskigheterna. För oss som älskar det här landet i all sin motsägelsefullhet
är det ännu mera betryckande när man vet hur fördomarna slickas medhårs.
Vi har förlorat ett helt år
Det här är
bakgrunden till när italienskt näringslivs (Confindustria) president, Giorgio
Squinzi, läste loppan av landets politiker. ”Vi har förlorat ett helt år. Vi
har tappat en proc av Bnp bara på grund av politikernas handlingsförlamning”.
Varje dag läggs 41 företag ner i den här krisen!”
Statistiken bara
dundrar in nya förluster och tragedier. Industriproduktionen fortsatte minska i
mars, 0,2 proc mot februari som i sin tur minskade 0,8 proc mot januari. Mars
produktion ligger 24,4 proc under toppläget 2008. Cgil:s senaste uppskattning
av arbetslösheten visar att ersättningen för arbetslöshet (Cig – Cassa
integrazione guadagni) ökat sina utbetalningar med 12 proc under första
kvartalet i år jämfört med samma period förra året. Över en halv miljon
anställda berörs.
Cgil:s ordförande
Susanna Camusso konstaterar att samtidigt har 600.000 jobbare nått gränsen för
tiden under vilken ersättningarna betalas ut.
Politikerna tycks
vara bara retoriskt med i den här diskussionen. Nya starka ord med indignerat
vibrato uttalas efter det senaste självmordet. Det gäller 61-årige Luigi
Melillo, som efter att ha fått ytterligare ett nej från en bank om ett nytt lån
som kanske kunde ha räddats hans företag i fruktgrossistbranschen, sköt sig
själv i huvudet.
Liknande historier
kommer nu varje dag, ofta flera om dagen.
Sista söndagen för president Giorgio Napolitano
De två
expertkommitteer han hittade på har jobbat hårt under tio dagar och har
färdigställt sina rapporter om hur en ny regering borde prioritera reformerna.
Inga stora nyheter – men det var ju inte det som var meningen. Det gällde att
vända på turordningen och få partierna att tänka på valet till ny statschef.
Ett litet andrum i pokerspelet kring en ny regering kanske skulle gynna en
lösning.
”De vises” råd är
överens om parlamentsreformen: en enda lagstiftande kammare på 480 deputerade.
Senaten förvandlas till en regionernas kammare med 120 folkvalda. Alltså: från
dagens knappt 1.000 parlamentsplatser
till framtidens 600. Helt kan statens stöd till partierna inte tas bort – men
istället för att betala en klumpsumma skall nu varje utlägg ske mot kvitton och
fakturor.
Politikens
kostnader skärs ned på alla håll och en ny vallag skall införas. Men inte ens
de vise männen var helt överens om hur denna skall se ut. Majoriteten talar om
en italiensk variant av det franska systemet.
Ekonomiskt föreslås
att stabilitetspakten skrivs om i syfte att göra den mera flexibel. En social
minimilön skall diskuteras och Cig:en skall återfinansieras. Men
budgetunderskottet måste ändå ligga kvar under Eu-kravet på 3 proc.
Osv – Det blir
tillfälle att återkomma när landet fått en regering. När nu det kan ske.
För alla de tre
största partierna har haft sin vanliga motionsrunda. Silvio Berlusconi har
hållit ett stort torgmöte i Bari. ”Har ni hört vem som kan bli landets nye
president? Konstpaus. Romano Prodi! (Burop, visslingar). Jaså, honom gillade ni
inte. Och jag som hade honom som min favorit (stark ironi). Nej, hamnar Prodi i
Quirinalen – då är det dags att byta land”.
Ett exempel på
tonläget och resultatet av medlingsförsöken mellan Pdl och PD.
PD å sin sida hade
ett möte i den socialt utsatta Rom-förorten Corviale, vid via Portuense.
(Corviale skulle ha varit ett socialt framstående arkitektprojekt i början av
70-talet och består av två huskroppar en km långa och 9 våningar höga. Ett
social experiment som inte lyckades).
-
Problemet är att vi
kämpar nu i en situation som uppstod sedan en viss herre förklarade att Italien
inte hade några problem och att restaurangerna var smockfulla, hävdade Pier
Luigi Bersani och alla vet att han naturligtvis syftade på Silvio Berlusconi.
Beppe
Grillo har fått göra om folkomröstningen om vem M5S skall se som sin kandidat i
valet till president. Ikväll sker den verkliga omröstningen inom rörelsen. Det
blir andra gången, den första fick avbrytas och ogiltigförklaras efter att den
hackats. För M5S gör som vanligt allt detta på Internet. Den intresserade kan
se läget på www.beppegrillo.it
Tio
personer har placerats på listan och Emma Bonino, radikalen och tidigare
Eu-kommissarien ligger faktiskt på första plats. Vinner hon vore det en
sensation för Emma har ett visst stöd även inom PD.
Jag
återkommer till kandidaterna när de verkliga voteringarna börjar i parlamentet.
Som alla vet vid det här laget är det parlamentets ordinare ledamöter plus 2-3
representanter för varje region som utser landets statschef.
En uppdatering av läget i Italien kommer inom kort.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar