Författningsdomstolen går emot Berlusconi

Palazzo della Consulta - Författningsdomstolens säte

Rom, onsdag 19 mars

Trots rader av hot och påtryckningar avvisade ikväll författningsdomstolen (Corte Costituzionale) Silvio Berlusconis krav att upphäva Milanodomstolens utslag om giltigt förfall.

Det här låter förstås knepigt men är i själva verket ganska enkelt.

1 mars 2010 hade Milanodomstolen bestämt att det skulle hållas en rättegångsdag. Diskussionerna gällde om  Berlusconi gjort sig skyldig till skattesmitning och bokföringsbrott.
Men rättegången hade dragit ut på tiden. Upprepade gånger hade Berlusconi och hans advokater undvikit att ställa upp på dagar man beslutat om.

Den här gången använde rättens ordförande en annan teknik. Han frågade helt enkelt vilka dagar Silvio Berlusconi trodde att han skulle vara ledig från alla regeringsbestyr. (Man måste komma ihåg att vid den här tiden ledde Berlusconi sin, hittills, sista ministär).

En anledning till att domstolen bestämde sig för 1 mars var att mediamogulen hade satt in en regeringskonselj 24 februari. Det var ganska säkert, alltså, att 1 mars skulle han vara ledig.

Döm om allas förvåning när ingen Berlusconi dök upp på den utsatta dagen och. Istället krävde hans advokater att rätten skulle erkänna att Berlusconi hade laga förfall eftersom han beslutat flytta konseljdagen från 24 februari till 1 mars.

Om detta hade domstolen inte fått något besked. Och detta var också anledningen till att rätten beslutade att Berlusconi inte hade något laga förfall. Rätten var ännu mera tydlig när den framhöll att det här tycktes ingå i en plan att försena och omöjliggöra domstolens arbete. 

Vilket man kan tycka domstolen hade all rätt till – rättegången hade redan varat sex år. Under dessa år hade Berlusconis försvarsadvokater använt alla tricks och finter en advokat kan finna på. Alla.

Konflikt mellan två institutioner.

Naturligtvis överklagade försvarsadvokaterna detta beslut till författningsdomstolen. Här hade uppstått en kontrast mellan två av statens myndigheter som Corte Costituzionale måste tolka. Advokaterna Ghedini och Longo (som för säkerhets skulle också valts på Berlusconipartiets listor till deputeradekammaren) hävdade att det måste stå en regeringschef fritt att bestämma när han behöver samla sin regering. Även med kort varsel.

I sitt svar till uttolkarna av landets författning framförde Milanodomstolen att det i det här fallet inte funnits något skäl att flytta fram dagen för konseljen, att ingenting speciellt viktigt eller brådskande skulle behandlas.

Och på den linjen gick alltså Corte Costituzionale ikväll. Berlusconi hade inget laga förfall, ansåg de femton höga juristerna i sina svarta kåpor. Och detta får en särskilt viktig konsekvens. Ingen kan nu kräva att domstolarnas arbete skall göras om. Allt har gått rätt till – åtminstone i det här avseendet.

Så någon gång i höst, kanske i december, tar HD (Corte di Cassazione) upp Berlusconis överklagande av domen i Mediasetfallet. Han har redan blivit fälld i två instanser för skattefusk av olika slag när det gällde köp och försäljning av filmrättigheter från USA. Domen lyder på 4 års fängelse – varav tre redan har fallit bort efter en särskild amnesti (indulto). Ingen större risk att Berlusconi skall behöva se fängelsets galler innifrån.

Nej, den viktigaste delen av domen gäller 5 års förbud för ”offentligt agerande. Han får alltså inte inneha något ämbete och inte heller kan han bli vald till parlamentet.

En dom som naturligtvis betyder det definitiva slutet på Berlusconis häpnadsväckande karriär.

Kommentarerna både från Berlusconi själv och hans partivänner är ursinniga och hotfulla.

-       " Domarna har velat röja mig ur vägen, få bort mig ur det politiska livet", förklarade Silvio Berlusconi.

Många andra underströk att detta var en politisk dom, att domarna i 20 år våldfört sig på rättvisan och ständigt velat stoppa hans politiska aktivitet.

Ännu sent på onsdagskvällen pågick ett sammanträde i Berlusconis eget palats, Palazzo Graziani, med alla topparna i hans parti närvarande. Ingenting tyder dock på att man vill sätta regeringen i fara. Tvärtom, alla uttalanden som görs går ut på att hans processer inte nu tillåts påverka regeringsarbetet.

Men detta har vi hört i 20 år och det blir knappast trovärdigare efter den här domen.

Problemet är att de närmaste veckorna kommer fler domar. Och mycket talar för att någon av dem kan bli fällande.

En desperat och ursinnig Berlusconi  - ingen kan säga med bestämdhet hur han kan agera.

PS. En liten kulturhistorisk finess. Författningsdomstolen sammanträder sedan 1955 i Palazzo della Consulta. Ett av Roms många barockpalats, elegant och stramt, som påven Clemens XII gav arkitekten Ferdinando Fuga i uppdrag att bygga 1737. Där skulle sekretariatet för påvedömets riksrätt hålla till och en rad andra institutioner som t ex Adelsgardet, Guardia Nobile.

Liksom Palazzo Quirinale snett över till höger, där landets president håller till, övertog den italienska staten allt detta efter 1861 då Il Risorgimento i stort sett var slutfört och staten Italien hade kommit till.