Roms auditorium 10 år

Roms Auditorium - Parco della Musica

Ett decennium det låter om

Rom, måndag 10 juni

Idag skall jag tala om Auditorium, Roms formidabla musikcentrum.

Parco della Musica är det officiella namnet. Många anser det vara världens största musikcentrum.

Nu har Auditorium fyllt 10 år – och vilken fest!

Från klockan tio på morgonen till långt efter midnatt fylldes Parco della Musica av folk i åldrarna 2- 92, cirka.

I ett Italien som just nu är ovanligt fattigt på verkliga success stories, är Auditoriet ett stort och glädjande undantag. 

Här passerar 1,6 miljoner besökare varje år och det gör denna institution till att vara praktiskt taget självgående. Med ständigt allt mindre kommunala bidrag.

Tänk på den här bilden: Benito Mussolini i skjortärmarna uppe på taket med en korp (hacka) i nävarna i full färd med att hacka sönder Roms dåvarande konserthuset. Det som kallades Augusteo och var berömt för två saker: att det byggts ovanpå kejsar Augustus mausoleum, och att det hade en så fin akustik.

Antiken i all dess glans

Den första faktorn blev dess öde. Fascismen och Mussolini krävde att den ärorika forntiden skulle visas i all dess glans. Så allt som täckte mausoleet revs och – kvar blev naturligtvis bara en trist ruin. Mussolini hade lovat att Italiens huvudstad omgående skulle få en ny konertbyggnad. Det dröjde 66 år innan det löftet infriades. 

Det var Francesco Rutelli, idag en nästan bortglömd f d borgmästare, som lyckades gripa tag i ett projekt där rader av institutioner försökte lägga krokben för varandra. En internationell arkitekttävling utlystes. Segraren blev Renzo Piano (med bl a Beaubourg i Paris på meritlistan).

Tre salar - 5000 platser

Vinnarprojektet blev tre till synes fristående konsertsalar: Santa Cecilia 2800 platser, Sinopoli 1200, Petrassi 780 platser. Alla knyts samman i den öppna platsen, cavea, som verkligen är en mötesplats för alla i området med sina 3000 sittplatser som en amfiteater. Där finns bokhandel, restaurang och bar, ett mediabiblioteca, som är en oas för varje törstande musikälskare. Men  också rader av salar för instuderingar och studier.

Centrum i allt detta är den nästan 500 år gamla Accademia di Santa Cecilia, världens äldsta musikinstitution fortfarande aktiv. Accademia förfogar över ca 60 proc av tiden i konsertsalarna. Resten disponeras av Musica per Roma som ser till att aktiviteten är maximal med allt från rock, pop och nutida musik. ”Förutsättningen är att allt sker på högsta konstnärliga nivå”, brukar akademiordföranden Bruno Cagli säga. Förutom musik ansvarar man också för Roms filmfestival och rader av events som historie, filosofi och matematikfestivaler.

Sir Antonio Papano med stråkarna i JuniOrchestra.

En mäktig plats att njuta av – Parco della Musica har betytt ett enormt lyft för romare som bittert saknade en verklig konsertsal. I synnerhet nu när Antonio Papano är konstnärlig ledare och ständig dirigent. Förlåt, sir Antonio. Han fick sin titel av drottningen ungefär samtidigt som Parco della Musica gick om Barbican Center i publikfrekvens.

Allt detta firades alltså igår med ett hålligång där 25.000 deltog. En höjdpunkt var nog när Papano för första gången dirigerade JuniOrchestra – en ungdomsorkester på 130 unga mellan 12 och 19 år.

                                                 Samling kring födelsedagstårtan

Amfiteaterplatserna användes för en minikonsert med en fanfargrupp ur ungdomsorkestern – en smakbit finns här.

Och sedan tog blåsargrupperna ur ”stora” orkestern över med en spontan konsert mitt i publiken på cavean. På programmet: Nino Rota – gladmusik från filmer som 81/2.

Nu ser vi fram mot nästa välljudande decennium.