Lampedusas döda enar Italien

Rom, fredag 4 oktober

Ny tragedi

vid 

Lampedusa

48 timmar har gått efter Silvio Berlusconis kolossala kovändning. Början på slutet, undrar många. Vad händer nu?

Men så  hamrar TV-kanalerna in bilderna från Lampedusa. 98 livlösa kroppar fyller salarna i öns lilla flygplatshangar. Några timmar senare har antalet ökat: 111. Men misstankarna är att de kan bli över 300.

Bland ett drygt 80-tal män räknas många kvinnor. Fyra små barn ligger bland de andra döda. Utsända rapporterar att en liten tvåårig flicka bär nyinköpta plastskor. Hennes föräldrar ville tydligen att hon skulle vara fin inför resan mot Europa.

155 har räddats levande, många med svåra brännskador eller i livsfara efter att ha fått i sig brännolja. Ombord på den gamla fiskebåten fanns runt 500 personer. La Repubblica idag berättar om 24-åriga Kebrat som räknats in bland de döda på kajen. Plötsligt såg någon att hon andades, hon öppnade ögonen och spydde vatten och brännolja. Hon fördes i helikopter till Palermo och försöker le mot reportern Romina Marceca: ”Nu är allt ok”, säger hon.

Men läkarna fruktar att hon andats in för mycket olja i lungorna. Ingen kan säga om hon kommer att överleva.

Katastrofen inträffade  efter att någon kommit på ide’n att tända upp en eld på däck för att väcka uppmärksamhet från kustbevakningen. Det har sagts att man tidigare försökt få kontakt via radio men att detta misslyckats. När elden flammade upp och blev omöjlig att kontrollera skall många i panik ha kastat sig överbord. Men den allra största delen av dessa flyktingar kan inte simma. De kommer från afrikanska regioner som ofta ligger långt från sjöar och hav.

Ännu en gång fylls alla Lampedusas mottagningsmöjligheter. Extra räddningspersonal flygs in från Sicilien. Specialutrustade dykare flygs med ett amfibieflygplan, en Canadair, in från Toscana för att plocka upp de tiotals kroppar man sett sitter fast i vraket. Dykarna arbetar på 70 meters djup. En fraktbåt transporterar ett hundratal likkistor. 

En oändlig katastrof och tragedi. De vanliga orden förlorar sin mening.  Påven Francesco säger under morgonmässan: ”Inför nyheterna om ännu en stor olycka bland emigranterna kommer ordet skam för mig. Skam, säger han efter en lång eftertänksam paus”. Morgontidningarna idag tar upp ordet, det finns i alla rubriker.

Idag reser påven till Assisi, helgonet han valt sitt namn efter, har namnsdag och basilikan är redan fullsatt. Alla väntar med spänning på vilket utspel påven kan göra idag.

Inrikesministern, Angelino Alfano,  – bara några timmar efter att regeringen Enrico Letta vunnit förtroendeomröstningarna i senaten och kammaren, flög ned till Lampedusa. Från flygplatshangaren framför de omkomna ringde han direkt till Jose’ Manuel Barroso, Eu-kommissionens ordförande. Budskapet är att nu måste EU aktivt och konkret gripa tag i detta enorma problem. Det kan inte bara vara ett enda lands ansvar att ta hand om de 100.000-tals flyktingar som nu dras mot Medelhavets stränder i förhoppning att kunna ta sig in i Europa. Alla medlemsstater måste sin del av ansvaret. Italien blir förstaland för många bara på grund av geografin.

Även Cecilia Malmström intervjuas och säger bl a att hon håller med Barroso. Men också att Italien inte lämnats ensam utan fått de största bidragen hittills. Mellan 2010 och 2012 har 230 miljoner euro betalats ut. Bara hittills under 2013 har Italien fått 137 miljoner. Men detta är bara en droppe i havet. Alfano räknade upp vad flyktingströmmen kräver för finansiella resurser. Över 30.000 flyktingar har tagits om hand. De normala flyktingförläggnignarna har fördubblat sin kapacitet till 16.000 platser som kostar 180 miljoner euro att driva. 70 miljoner kostar behandlingen av uppehållstillstånden. 

Till bilden hör också att för de allra flesta är Italien bara ett genomgångsland. Många har redan släkt i Tyskland eller något annat nordeuropeiskt land dit de vill komma så snart som möjligt. Det har till och med förekommit demonstrationer bland desperata flyktingar mot att registreringen och fingeravtrycken. De vet att enligt Dublinkonventionen blir de så bundna till Italien som första mottagarland. 

Naturligtvis måste Lega Nord utmärka sig i även den här frågan. Deputeradekammarens talman/kvinna, Laura Boldrini, tidigare språkrör för UNHCR, bad om en tyst minut för offren och talade om solidaritet med dem som förföljs. I en replik kommenterade Gianluca Pini, LN. : ”Boldrini och Kyenge är moraliskt ansvariga för alla dessa som omkommit i havet vid Lampedusa”. Cécile Kyenge är jämlikhetsminister och född i Kongo. Enligt Pini har deras humanitära framtoning väckt nytt hopp hos flyktingarna och därmed ökat strömmen mot Italien. Men Pini fick knappt medhåll från sina egna för den åsikten. Minister Kyenge suckar när hon ser TV-bilderna: ”Även jag kunde ha varit med på en sådan båt”.

Enrico Letta har påbjudit landssorg idag och i alla italienska skolor skall hållas en tyst minut. Landets 7 miljoner i frivilligrörelsen mobiliseras för att hjälpa till på alla områden.

Men politiken tränger på idag också. Radio Radikale, denna förnämliga institution, sände den offentliga delen av sammanträdet i morse i senatens kontrollutskott för immunitetsfall. Idag finns bara ett fall på dagordningen: Silvio Berlusconis. Han har lobbat in i det sista med att träffa de fyra utskottsmedlemmar som hör hemma i hans läger. Hade någon annan gjort samma sak hade det protesterna haglat. Trött fortsatte han att upprepa: ”Detta är en politisk dom. Men jag tänker gå vidare till Eu-domstolen. Jag vet att jag är oskyldig”.

Utgången bör vara given. Efter en fällande ”dom” är det bara aulan som återstår. Där tas frågan upp troligen i nästa vecka.

Under tiden står Enrico Letta överraskande starkare än någonsin. Tidningarna konstaterar att Silvio Berlusconi är trött. Han tycker det är meningslöst att framträda till sitt eget försvar. Han vill lämna över partiet till Angelino Alfano. Men en utbrytargrupp är klar – frågan är om den kommer att ledas av Alfano eller av någon annan. Man kan säga att just nu pågår en omstrukturering av hela högersidan. Först om någon vecka kan man veta hur italienska högern och mitten kommer att ställa sig.

Sedan kan man konstatera att Berlusconis helomvändning var en överraskning även för hans allra närmaste. Bara någon minut innan förtroendedebatten var slut inträffade tre viktiga händelser:

      1.  Pdl:s gruppledare i deputeradekammaren, Renato Brunetta, förklarar för reportrarna: ”Vi har bestämt med total enighet ” (all’unanimità) att rösta nej.
        2. Förre gruppledaren i senaten, Renato Schifano, klättrar upp till Berlusconi. ”Jag vill inte hålla det här talet. Du får själv göra voteringsförklaringen”.

         3.  Silvio Berlusconi begär ordet, sekunder innan tiden skulle ha löpt ut. Han harklar sig, försöker med sitt  sedvanliga småleende och säger:” Efter stor vånda har vi beslutat att rösta för förtroende för regeringen Enrico Letta”.

Jubel och applåder. Blixtsnabbt står det klart att Letta har vunnit, att hans regering kan fortsätta med reformarbet som redan örberetts. Hotet om nyval försvinner mot horisonten. Räntegapet mot tyska statsobligationerna ramlar ned mot 250 punktersstrecket. Milanobörsen tar ett glädjeskutt.

Allt detta ligger bakom oss nu. 

Nu återstår känslan av sorg för de döda på Lampedusa.

För övrigt - Alfano och många med honom gör ett stort nummer av att man vill kandidera Lampedusa till Nobels fredspris. Hoppas det inte är för sent. För vi som varit på ön och sätt hur invånarna ställer upp och hjälper trötta, frusna och uthungrade flyktingar, håller med.

Fredspriset till Lampedusa!