Från dynggrepar till Renzis seger

Dramatik med 

dynggrepar som vapen. 

Något att tackla för PD:s nye ledare

Rom, onsdag 11 december

Vilken vecka! Vilka dagar av dramatik med politik på högsta – och lägsta nivå. 

Modestamente parlando.

På söndagskvällen stod det klart att Matteo Renzi sopat mattan med de båda kandidater som blivit kvar i kampen om partiledarposten (segretario di partito) i PD, Partito Democratico.

Det blåste isvindar över stora delar av landet. Men det hindrade inte nästan 3 miljoner att gå ut och ställa sig i kö för att rösta på någon av de tre kandidaterna: Matteo Renzi, 38, regerande borgmästare i Florens, Gianni Cuperlo, 58, ansvarig för PD: s utredningsinstitut, deputerad sedan 2006, Pippo Civati, 38, filosof och en nära medarbetare till Romano Prodi.

Renzi drog ihop 68 proc av rösterna, Cuperlo 18 och Civati 14. Inte mycket att diskutera om.

-        Det är nu det roliga börjar, lovade Renzi och bjöd in till presentationen av hans medarbetarstab till tidig eftermiddag dagen därpå.

Vilket team han kom med! För det första – 7 kvinnor mot fem män. Genomsnittsåldern 35. Han bryter generationsmurar och ställer sig själv i spetsen för alla duktiga kvinnor.

När det äntligen blir revolutionsdags i Italien -  då blir det på allvar. Här har vi i decennier talat om Italien som en ”gerontocrazia”, där åldringarna har makten. Nu kommer en ny, fräsch och väldigt påläst ny generation.

Här är, som ett exempel, det nya partisekretariatet i PD.

	Luca Lotti, 31,född i Empoli, laurea i statskunskap och allmän administration vid Florensuniversitetet 2006. (Egentligen Scienze di governo e dell'amministrazione). Kommunalråd i Montelupo Fiorentino och tillhör staben för landstingets folkvalde. Valdes till deputerad 2013 och tillhör försvarsutskottet. Han blir ansvarig för partiorganisationen – ett av de tuffaste jobb man kan tänka sig.
	Stefano Bonaccini,  46, från Modena, har sysslat med litteratur och film, skriver han själv. Borgarråd 1990 med ansvar för kultur, sport och fritid. Spelar själv med i ett lokallag. Vald till lokal partiansvarig och 2010 vald till partiledare på regionalnivå. Han blir ansvarig för kommunalpolitiken.
	Filippo Taddei, 38, från Bologna, ekonomiprofessor, specialitet macroeconomi. Laurea vid Bolognauniversitet, specialisering vid Columbia university, assistant professor vid Johns Hopkins universitet i Bologna. Rådgivare till Pippo Civati. Hans tes är att satsa på enskilt stöd i form av skatteavdrag i avsikt att minska skattefiffel. Ansvarig för Pd:s ekonomiska politik.
	Davide Faraone, 38, från Palermo, lokalpolitiker i hemstaden. Har gjort sig känd som oförsonlig kämpe mot fiffel och skumraskaffärer. Ansvarig för skola och välfärd.
	Francesco Nicodemo, 35, från Napoli, laurea in Lettere, kommunalpolitiker. Framför allt bloggare – ansvarar för paNICO DEMOcratico. Ansvarig för partiets kommunikation.
	Maria Elena Boschi, 31, advokat (civilrätt). Vald till deputerad i februarivalet i år. Medlem av konstitutionsutskottet. Ansvarig för reformer av statsapparaten.
	Federica Mogherini-Rebesani, 40, född i Rom, laurea i statskunskap vid Sapienza i Rom. Erasmus-stipendiat i Aix där hon skrev sina tesi ”Relationen mellan religion och politik i Islam”. ¨ Började i ungdomsförbundet då PD hette DS, arbetade i utrikespolitiska sektionen. Specialiserade sig på Irak, Afganistan och fredsprocessen i Mellanöstern. Medlem av Pd:s exekutivkommitte’ från partiets start. 2009 utsågs hon av tidigare partisekreteraren Dario Franceschini till ansvarig för jämlikhetsfrågor. Gift och tvåbarnsmamma Ansvarig för Europafrågor.
	Marianna Madía, 33, laurea i statskunskap (110 cum laude), postgraduate i Lucca i arbetseconomi (economia di lavoro). Samordnare av verksamheten i Arel och redaktionschef för Italianieuropei (Massimo D’Alemas institut för europafrågor). Föreslogs som kandidat till parlamensvalen 2008 av Walter Veltroni. Invald också i 2013 års val. Medlem av arbetsmarknadsutskottet. Ansvarig för arbetsmarknadsfrågor.
	Debora Serrachiani, 43, född i Rom men advokat i Udine i nordöstra Italien. Specialitet arbetsjuridik. Blev kändis över en natt efter ett 13 minuter långt tal vid en partikongress 2009 då hon attackerade alla partiledningens heliga kor. Samma år vald till Euopaparlamentet med nästan 150.000 prefröster. Ansvarig för trafik och infrastrukturfrågor.
	Chiara Braga, 34, laurea i fysisk planering, miljö och stadsplanering. Har varit borgarråd i två kommuner utanför hemstaden Como. Sedan 2010 ansvarig för stadsplanering inom Pd. Ansvarig för miljön.
	Alessia Morani, 37, advokat, borgarråd med ansvar för skolfrågor i hemstaden Pesaro. Blir ansvarig för rättsfrågor.
	Pina Picierno, 32, laurea i kommunikationsvetenskap med en tesi om skillnaden mellan språkbruket hos Bettino Craxi och Ciriaco de Mita, två viktiga politiker under 80-talet. Studentpolitiker från 16 år. Invald till parlamentet 2008 och 2013 med ungdomsfrågor på programmet. Ansvarig för legalitet och kampen mot maffiorna.

Där har ni alla 12 och ett bra genomsnitt av Italiens yngre politikergeneration.

En ny stil 

Nyheterna kom omedelbart. Renzi kallade till sammanträde kl 06.45 morgonen därpå.

Samtidigt gjorde sig Enrico Letta att gå upp i parlamentet igen för att begära nytt förtroendemandat. Eftersom större delen av PdL/Forza Italia hoppat av regeringskoalitionen ansåg president Giorgio Napolitano att det krävdes ännu en omgång i parlamentet. Resultat 379 ja, 212 nej. I senaten pågår fortfarande debatten när jag skriver detta.

Under tiden...

En ny oppositionsrörelse med revolutionära drag har tagit över från i söndagskväll. Rörelsen har många namn: 9 decemberrörelsen eller enklast ”I forconi”. Det borde betyda högafflar. Men ser man på rörelsens paroller ligger nog ”dynggrepen” närmast till hands.

Rörelsen har en rad olika komponenter. Där finns representanter för långtradarskrået, för bönder med mjölkkvotsproblem, korttidsanställda (precari), arbetslösa från stål- och varvsindustrierna i Turin och Genua. Och många andra.

Gemensamt har de desperationen att inte veta om familjen har mat för dagen. Det finns nästan 5 miljoner italienare som de senaste månaderna förlorat jobben. Politikerna får skulden för det mesta. Det råder  ett totalt misstroende mot allt som heter politik, makt, institutioner och samhälle. Som vanligt när man skall protestera ockuperas motorvägar och järnvägsstationer. Folk sätter sig ned och polisen får ordna så att ingen kommer till skada.

Nu är vi inne på tredje dagen. Stora delar av lastbilstransporterna av färskvaror till storstäderna är lamslagna. Inte alla – men man har valt ut viktiga knutpunkter. Slagorden är brutalt uppriktiga: ”Ut med skiten ur parlamentet”. Och liknande. I Milano och Turin drar demonstrationstågen fram. Butiksägarna tvingas stänga och dra ned järnjalusierna.

Helt naturligt försökte Silvio Berlusconi hoppa på det här tåget. Men efter angreppen mot 14 poliser har kritiken varit massiv från de andra partierna. Han hade planerat att möta "dynggreparna" i Palazzo Grazioli.  Men avstod efter allt kritik han fick för det.

Naturligtvis med undantag från M5S som också stöder jakten på politikerna. Så nu förenas allt från missbelåtna fotbollssuspportrar från lokalklubbarnas södra – eller norra – läktare, desperata immigranter, ambulerande försäljare, studenter, bönder och friställda industriarbetare och grillini.

En explosiv samling. Just nu är parollen: ”Nästa vecka ockuperar vi Rom”.

Jag lovar återkomma innan dess.