torsdag 25 april 2013


Enrico Letta -
skall han lösa Italiens
problem?



Rom, torsdag 25 april

La Festa della Liberazione – Befrielsedagen firas över hela Italien idag.

Det här var dagen 1945 då de tyska trupperna i Italien gav upp, fascisterna försökte gömma sig och folket gick ut på gatorna i Milano för att fira befrielsen. 

                                             Partisanerna jublar i befriade städer

Det hade varit ett grymt ett och ett halvt år av nazitysk ockupation av landet, massmord på civilbefolkning och demonstrativa hängningar i gatlyktorna av tillfångatagna motståndskämpar – eller misstänkta sådana. Och partisanernas aktioner med döda och vedergällningsoffer.

I Rom började festen idag med att president Giorgio Napolitano la ner en krans vid den okände soldatens grav i Viktor Emanuelmonumentet vid Piazza Venezia.


Ett halvt dygn tidigare hade han gett Pd:s vice partiledare, Enrico Letta, uppdraget att försöka bilda en regering.
 ”Men inte en regering till varje pris”, lovade 46-åringen Enrico Letta den egna partivänstern. Anledningen var den uppslitande diskussionen i partistyrelsen ett dygn tidigare. Där Pier Luigi Bersani vidhållit att han ville avgå som partiledare. En diskussion som stundtals var minst sagt pinsam. Särskilt som den sändes streaming över webben. Pd kan ju inte vara sämre än M5S när det gäller trasparenza.

En psico-streaming, beskriver Filippo Ceccarelli La Repubblica. Ingen defintiv uppgörelse, den får vänta till en kommande partikongress.

Presidentiell hudflängning

I bakgrunden låg den historiska uppläxning Napolitano levererat sedan han svurit eden som ny president. Jag tror aldrig jag hört en italiensk statschef hudflänga samtliga partier som den här gången. Han hade talat om ansvarslöshet, om en lång serie av relationer som brutits och där motsatta uppfattningar, förseningar, taktik lett till förlamning.
Allt detta hade lett till att folket börjat protestera mot partipolitiken vilket i sin tur lett till ensidiga tolkningar ”som syftade till att förstöra landets institutioner”, förklarade Napolitano.
"Kanske allt detta är den konkreta reflexen av ett par decenniers oförsonliga motsättningar – som gått så långt att man förlorat själva tanken på convivenza civile.  
30 gånger avbröts han av dånande applåder och standing ovations. En surrealistisk övning som verkade rena sado-masoföreställningen, förklarade en annan av mina favoritkomiker, Crozza. ”Ju mer du piskar oss, ju mer jublar vi”.

En varning

Napolitano hade avslutat med en varning: ”Kom bara ihåg en sak:  om jag ännu en gång kommer att stå inför samma situation, kommer jag inte att tveka ett ögonblick att vända mig direkt till folket”. Vilket i klarspråk naturligtvis innebär ny upplösning av parlamentet och nyval.
Svaret från partierna blev Enrico Letta att som landets genom tiderna yngste regeringschef försöka bilda en ny regering.
Lettas viktigaste koalitionsbroder är Silvio Berlusconi som hela tiden höjer ribban. Partigruppens ledare i deputeradekammaren, Renato Brunetta, gjorde läget klart:

-      -   Vänstern har tagit alla platser i parlamentet, nu är det vår tur att få platser i regeringen. Vi måste försvara våra löften i valkampanjen: Imu måste bort och den skatt som betalats måste gå tillbaka till skattebetalarna.

Imu är den förhatliga fastighetsskatten som Mario Monti tvingades införa – med både Pd:s och Pdl:s stöd. Men som Berlusconi på ett tidigt stadium lovade avskaffa. En säker metod att ta poäng i en framtida valrörelse.

Men vem är Enrico Letta?

En duktig kristen scout, en ambitiös studerande, lågprofilpolitiker, en skicklig medlare. Han hör hemma i gamla kristdemokratiska partiet men i dess ytterstavänsterflygel. Han var ordförande i Unga europeiska kristdemokrater i början av 90-talet. Tillräckligt mycket vänster för att följa med när katolska vänstern gick upp i Pd när detta parti kom till. Innan dess hade han växt upp i Pisa, gått i den stadens förnämsta skolor och universitet och tagit en Ph.D i statsvetenskap. Senare tog han en examen i Eu-rätt.

Grå eminens

                                           Gianni Letta spanar över Silvio Berlusconis axel 

Enrico är brorson till Gianni Letta, Silvio Berlusconis ständige gråa eminens, en Letta som redan tillhör historien som medlare och förmedlare av makt och relationer. Gianni skapade sin position som chefredaktör för högertidningen Il Tempo i Rom. Och det var helt naturligt att när Silvio Berlusconi bildade sin första regering ville han ha Gianni Letta till statssekreterare i regeringskansliet.
Enrico har att brås på även om han politiskt gått helt andra vägar. Som när han tog egna bilen och körde upp till Quirinalen för att ta emot Napolitanos uppdrag. Som när han cyklar i Roms centrum mellan de olika institutionerna. Eller när han blev republikens yngste minister någonsin i Massimo D’Alemas regering 1998. Han han hela tiden varit Pd:s språkrör i ekonomiska frågor. Han är omgift med en journalistkollega och har tre barn.

Thinktank Arel

Men kanske allra viktigast nu är att han är generalsekreterare i Arel (Agenzia per ricerche e legislazione) – en thinktank som startades av kristdemokraten Beniamino, Nino, Andreatta och som spelat en otroligt viktig roll som formulerare av analyser och projekt för liberaler och vänsterpolitiker, industrimän och akademiker. Bland Arels samarbetspartners märks London School of Economics. (http://www.arel.it/)

Trots alla svårigheter tänker Enrico Letta jobba snabbt. Redan på lördag väntas han återvända till Quirinalen och presentera sin ministerlista. Därefter skall ministrarna svära eden och så kan förtroendediskussionen börja i parlamentet redan på måndag.




1 kommentar:

  1. Tänk att få saker utredda! Men sen undrar man hur det nu blir med Berlusconi? Kommer man stoppa rättegångarna? Kommer han bli evighetssenator? Kommer kort sagt den grövsa brottslingen i Italien gå fri och tom hedras, medan man kan lagföra vänliga människorn som hjälper någon stackars klandestin?
    Svante Svensson

    SvaraRadera